Linn, Limpan, Linfröet

Bara några minuter efter jag publiserade mitt förra inlägg ringde Anders och berättade att morfar hade dött. Från den sekunden beslutade jag mig för att jag inte ska röka mer. Det är inte värt det. Du skadar dig själv, du skadar naturen och sorgligt nog din omgivning också. Jag hoppas att alla som röker kommer till insikt någon gång i livet att det är inte är värt besvären. Att ha styrkan och psyket att sluta, det är allt vad som krävs. Sedan hoppas jag att många har styrkan att överhuvudtaget aldrig börja. För vissa är det bara en självklar sak, att man inte ska röka, man tänker aldrig testa, men för andra kan det vara många i ens närhet som röker och plötsligt så är man fast i det själv.

Lita på ditt omdöme och var inte rädd för att säga ifrån!

Trots att det står så tydligt och klart på paketen, vi vet hur dåligt det är att röka, vi vet att det inte finns några som helst skäl till rökning men ändå så utsätter vi oss för ständig fara! Jag är likadan. Vad fan tänker människorna med egentligen? Sluta röka, bli sunda och börja inte snusa istället! Jag har iaf bestämt mig riktigt ordentligt den här gången att jag verkligen ska sluta. Även om jag bara feströker så är det ingen mening med det. Det är bara svårt att stå emot när alkoholen tar fart i blodet och hjärnan tänker inte lika klart. MIn hjärna har varit för lat för att tänka överhuvudtaget och därför har jag nästan kommit in i ciggens oemotstånliga plåga och början till en tidigare död.

Gör inte som jag. Börja inte, det är inte ens lönt att smaka, för en dag så sitter du där och ångrar vad du en gång kunde ha haft. Ett sundare och lättare liv. Min morfar är ett riktigt praktexempel på vad rökning kan innebära. Han rökte tills han fick en blodpropp och sedan kol. Han hade astma sedan tidigare så han fick tungt att andas på både in- och utvägen vilket gjorde att han orkade röra sig mindre och åt lika mycket. Vilket i sin tur ledde till övervikt, sämre blodfetter, blodvärden, blodcirkulation m.m. Det slutade med att han nästan bara satt och kollade på tv och lämnade endast huset då de skulle handla. För ett år sedan fick han en rad med stokes och sitter nu i rullstol, kan inte prata, har nedsatt rörlighet i höger sida av kroppen och kan helt enkelt inte ta hand om sig själv. Han blir bara sämre och sämre och vi vet inte hur länge till han kommer att leva.

Är det någon som vill leva på det sättet? Jag skulle inte tro det. Nu ska man inte dra alla över samma kant. Man kan bli riktigt sjuk utan att ha rökt eller snusat och klara sig bra trots att man har rökt men riskerna ökar betydligt i samband med rökning!



                                      

Mycket i skolan? Ett tips, stressa inte upp dig! Börjar du stressa får du bara ännu mindre gjort. Våga lita på ditt undermedvetna att allt kommer lösa sig i morgon! Det är en sak som jag har kännt de senaste veckorna. Jag har haft prov efter prov, uppgift efter uppgift som har legat och tryckt. Jag har pluggat så mycket jag kunnat och gjort mitt bästa som förhoppningsvis räcker för att uppnå det betyget jag vill ha. Det är viktigt att man tar sig tid för andra saker än bara plugg under en "prov-period" så man får rensa skallen lite. Skippa heller inte träning, sömn eller andra faktorer som du vanligtvis brukar syssla med! En bra och sund hälsa förbättrar förmågan att plugga. Tänk på det nästa gång du har mycket i skolan eller på jobbet!

Jag måste väl börja med Linns överraskningsfest som ägde rum den 4/4. Det enda hon visste från början var att vi skulle fara och åka slalom i måttsund på dagen och att hon skulle ha med sig festkläder till kvällen. Vid lunch kom Jimmie och Viktor som en överraskning och åkte med oss tills vi skulle fara hem. Mamma agerade chaufför och körde oss till Johanna där vi duschade och käkade. Hon visste inte vad vi skulle äta och hon blev väldigt glad när det blev hennes favvorätt,palt!
   Efter maten var det dags att fixa iordning sig inför fest men vi hade ett litet krux. Vi hade inte köpt groggvirke så jag fick med mig Linn ut i kylan för att traska till statoil. Det tog längre än vad hon hade trott. Vi sa att det tog ca 25 min att gå men i själva verket skulle det ta 45. När vi väl var tillbaka hos Johanna pratade vi lite med hennes mamma innan alla hoppade fram med tutor och serpentiner. Linn blev verkligen så överraskad och rädd som jag hade tänkt mig, hon rent utav hoppade in i väggen av rädsla och förvåning.
   Festen hade startat men bara en liten till överraskning väntade. Vi skulle inte vara hos Johanna utan vi hade gjort iordning med ballonger och serpentiner m.m. i min gamla lägenhet i kyrkbyn och där hade vi riktigt kul hela kvällen:D Måste ju nämna att jag träffade min nuvarande pojkvän Jonas den kvällen så det var inte bara Linn som fick en riktigt lyckad kväll/natt!:)